Sjöfågelräkning 15-16 januari 2022

Läs: Nyheter - Arkiv 

Lite om att komma nära – och för nära

Det är ganska långt från Västervik till Vargön, där fågeln ni ser på bilden här intill befinner sig sedan några veckor tillbaka. Men det här ska inte bara handla om rubinnäktergalen, som jag själv just haft lyckan att få möta, utan även om andra fågelmöten.

Vi som ofta rör oss ute i skog och mark, vet att vilda djur och fåglar ofta tycks ha en magisk gräns som de helst vill att man inte överskrider. Var den gränsen går, varierar förstås, mellan arter och individer.

Om man inte vill störa dem i onödan, får man försöka känna av hur långt bort de vill ha en och respektera det. Så var det inte i Vargön, tyvärr. Redan på håll såg jag den sällsynta juvelen intill matningen, men också hur en man och två kvinnor med målmedvetna steg korsade gräsmattan i riktning mot den. Jag
tänkte: nu stannar de väl? Men inte. Alla tre stoppade först på ett avstånd av två–tre meter från fågeln, och fotade den intensivt med sina mobiltelefoner.

Naturligtvis sa jag till dem, och vädjade både till deras medkänsla om fågeln (ni är för nära, den vågar inte äta) och andra människor (det finns fler som vill se den). Kvinnorna sa ingenting, de ignorerade mig bara, medan mannen – utan att ta ögonen från fågeln – sa att ”den är så van vid folk, så du anar inte”. Han förklarade också att han behövde stå så nära, för ”jag har inte lika fin kamera som du, förstår du”. Men det kan ju aldrig vara en ursäkt att skrämma en
fågel, tänker jag.

Det som kändes lite vemodigt var att även en fågelskådare – som precis som jag sa till dem att de var för nära fågeln – sedan gick ganska nära själv, trots att han hade ett halvmetersobjektiv på sin
kamera.

Jag har full förståelse för att man vill komma nära och få fina bilder. Det vill jag också. Men ibland får man stanna upp och fråga sig vad som är viktigt och vem som befinner sig en utsatt situation och vem som inte gör det.

Rubinnäktergalen satt en stund på gärdsgården och tittade längtansfullt på de goda mjölmaskarna i snön nedanför, men de närgångna fotograferna gjorde att den i stället för att äta, valde att flytta sig längre bort i buskagen.

Nu var det inte årets kallaste dag, men det är samtidigt inte ljust många timmar såhär års, och då tycker jag att man ska tänka sig för både en och två gånger, om man märker att en fågel inte vågar äta, för att man står för nära. Vem vill ha det på sitt samvete?

Text & foto: Ingrid Johansson-Hjortvid

Rubinnäktergal

Foto: Ingrid Johansson-Hjortvid

Naturen är fortfarande öppen!

Fågelskådning är en aktivitet som kan genomföras både i grupp och ensamt. Vi ber er ha förståelse för att vissa av Tjust Fågelklubbs  evenemang  kan komma avbokas p.g.a. Covid-19.
Med nedanstående riktlinjer hoppas vi att du fortsätter njuta av naturen, fåglarna och vårens ankomst.

Information om Coronaviruset och fågelskådning/ aktiviteter.

• Vi ber alla som vistas i naturen, med eller utan kikare att visa hänsyn och ta ett personligt ansvar.

• Om du är uppvisar symtom och ska på en aktivitet ber vi dig att komma en annan dag eller skåda på egen hand.

• Tvätta händerna och om det erbjuds handsprit, använd det.

• Håll avstånd till andra även när du är utomhus, ca 2 meter, ungefär som vingspannet på en havsörn!

• Dela inte kikare med andra.

• Nys eller hosta i armvecket.

Följ alltid Folkhälsomyndighetens rekommendationer, ta hand om dig och ta hänsyn till andra.

Armlängds avstånd tack - säger Skäggdoppingen. Foto: Christer Pettersson 

Skadade Fåglar

Har du hittat en skadat fågel? Kontakta Vilthjälpen

Urban Rundström  (Oskarshamn),

Mobil 070-49 74 678, eller

0491-76 04 18

Vilthjälpens lokala kontakter:

Kent Gullquist (Gamleby),

Mobil  0793-362183

Larsgunnar Nilsson (Västervik), Mobil 0705-233539

Vilthjälpens Hemsida